Taxibilarnas lämplighet för funktionshindrade passagerare har preciserats för andra än de egentliga invataxibilarna. Kommunikationsministeriets nya förordning trädde i kraft den 1 oktober 2009.
I de nya bestämmelserna definieras närmare vad som menas med att en personbil som inte kan betraktas som invataxi är tillgänglig och hur sådana taxibilar bör utrustas för att transporten av funktionshindrade personer ska vara säker.
De nya föreskrifterna underlättar i synnerhet svårt handikappade taxipassagerares möjligheter att röra på sig och ökar resans säkerhet för den här gruppen. Det antas också bli lättare att arrangera resor för specialgrupper i mindre kommuner.
Utgångspunkten i förordningen är att bilen är säker och bekväm för passageraren. Kravet är att det bör finnas möjlighet att transportera en rullstol och personen som reser i den, att det finns fästningssystem enligt standarden, att bilen är tillräckligt hög inuti och att rampen har så låg lutning som möjligt och är enhetlig på bredden.
För taxitransport av funktionshindrade har man traditionellt använt två olika typer av fordon, invataxibilar och så kallade alternativt utrustade personbilar av minibusstyp. Med alla typer av taxibilar får man transportera också andra kunder och ha verksamhet till exempel från taxistationer.
De alternativt utrustade bilarna har varit populära i huvudsak för transporter av skolelever och funktionshindrade i landsortskommunerna. Den nya förordningen innebär förbättringar beträffande säkerheten och komforten i just de bilar som i fortsättningen ersätter de alternativt utrustade personbilarna. För närvarande är nivån på utrustningen i de här bilarna inte nödvändigtvis sådan att bilen kan betraktas som säker och tillgänglig för en funktionshindrad person.
Å andra sidan tillåter de nya bestämmelserna också att man i stadsområden tar i bruk en ny typ av bilar, de så kallade caddy-modellerna. På till exempel taxistationerna skiljer sig de här bilarna till det yttre inte särskilt mycket från vanliga personbilar.
De nya bestämmelserna gäller inte de egentliga invataxibilarna. Beträffande invataxibilarnas nivå på utrustningen har bestämmelser varit i kraft redan i tiotals år på grund av bilarnas skattefrihet. Huvudregeln är att en invataxibil alltid bör ha två rullstolsplatser. Preciseringar av de här bestämmelserna är för närvarande under utarbetning vid finansministeriet.
Olyckor som skett med taxibilar utrustade för funktionshindrade har inte statistikförts skilt, men man känner till att allvarliga farosituationer och också dödsfall har förorsakats av att man inte använt fästningssystemen och att lyftanordningarna varit olämpliga.
Ytterligare information:
regeringsrådet Irja Vesanen-Nikitin, tfn (09) 160 28544
