Trafiksäkerheten

1. Inrättningarna inom förvaltningsområdet
2. Trafikregler

Målet är bl.a. att minska mötesolyckorna på huvudvägarna genom att bygga mitträcken, utveckla förarutbildningen och förbättra trafiksäkerheten för barn, ungdomar och äldre människor. Målet är också att öka lederna för lätt trafik (gång-, cykel- och mopedtrafik).

Kommunikationsministeriet samarbetar med andra ministerier också bl.a. för att bekämpa rattfylleri och för att effektivisera trafikövervakningen.

Trafiksäkerheten förbättras i enlighet med riktlinjerna i statsrådets principbeslut 2006. I statsrådets trafikpolitiska redogörelse (2008) fastställdes målen för trafiksäkerheten och de centrala åtgärderna. Det långsiktiga målet är att under 100 personer förolyckas i trafiken 2025.

I trafiksäkerhetsarbetet utnyttjas informations- och kommunikationsteknik t.ex. i fordonstillämpningar, i den växlande trafikstyrningen och i informationen om väglaget.

1. Inrättningarna inom förvaltningsområdet

De viktigaste trafiksäkerhetsaktörerna inom ministeriets förvaltningsområde är Trafikverket och Trafiksäkerhetsverket samt centralorganisationen för trafiksäkerhetsarbetet Trafikskyddet.

Trafikverket svarar bl.a. för planering, byggande och underhåll av landsvägarna och trafikmärkena på landsvägarna.

Trafiksäkerhetsverket Trafi svarar för registreringen av fordon, övervakningen av bilskolorna och verksamheten i anknytning till förarexamen. Dessutom har verket hand om frågor som gäller besiktningsverksamheten. Till Trafis uppgifter hör också att ordna trafiksäkerhetskampanjer.

Trafikskyddet informerar om trafiksäkerhet och ordnar trafiksäkerhetskampanjer, stöder trafikfostran riktad till olika åldersgrupper och ordnar vidareutbildning för förare.

Kommunikationsministeriet deltar i bl.a. trafiksäkerhetskampanjen Eläköön! och i kampanjen Resfred, som Helsingforsregionens trafik ordnar.

2. Trafikregler

Trafikreglerna bestäms i vägtrafiklagen. Trafikreglerna förbättrar tryggheten och smidigheten i trafiken. När trafikregler utarbetas måste man beakta den stora mångfalden av fordon och sätt att förflytta sig. Dessutom måste man beakta behoven hos människor i alla ålder och hos specialgrupper, t.ex. rörelsehindrade.