Bättre lagstiftning genom utbildningsprogrammet för lagberedare

kommunikationsministeriet
Utgivningsdatum 1.6.2022 13.19 | Publicerad på svenska 2.6.2022 kl. 14.35
Pressmeddelande
Människor framför en dator (Bild: Shutterstock)
Människor framför en dator (Bild: Shutterstock)

Kommunikationsministeriet arrangerade tillsammans med Östra Finlands universitet och fem andra ministerier ett utbildningsprogram för lagberedare 2018-2021.

En publikation om utbildningsprogrammet och dess resultat gavs ut den 1 juni 2022. I publikationen ges praktiska utbildningstips för utveckling av lagberedarnas kompetens och för forskning i lagberedning.

Utbildningsprogrammet hade som mål att fördjupa lagberedarnas kompetens. Man ville i synnerhet förbättra lagberedarnas förmåga att analysera rättsliga frågor och samtidigt främja tjänstemännens möjligheter att bilda nätverk. Det finns behov av utbildning, eftersom grundstudierna i juridik vid de flesta universitet inte alls innehåller några studieperioder i lagberedning.

- Lagberedningens kvalitet kritiserades starkt på 2010-talet. Vid kommunikationsministeriet började vi söka en lösning på frågan om utbildning för lagberedare och kontaktade Östra Finlands universitet hösten 2017. Det första utbildningsprogrammet ordnades som kommunikationsministeriets, social- och hälsovårdsministeriets, finansministeriets och Östra Finlands universitets gemensamma projekt. På basis av de positiva erfarenheterna konkurrensutsattes utbildningsprogrammet och även andra ministerier bjöds in. Genomförandet av utbildningsprogrammet har visat att det finns ett klart behov av en sådan här fördjupad utbildning. Introduktions- och grundutbildningen räcker inte till för att upprätthålla tjänstemännens kunnande på den nivå som numera krävs av lagberedningen. Även i fortsättningen finns det skäl att sörja för att tjänstemännen ges en fördjupad och kontinuerlig utbildning, konstaterar regeringsrådet Silja Ruokola vid kommunikationsministeriet.

Ett mål var att få lagberedarnas röst hörd i utvecklingen av lagberedningen.

Lagberedarna lyfte fram överdriven brådska som ett centralt kvalitetsproblem i lagberedningen. Detta beror till exempel på ministeriernas allt för knappa lagberedningsresurser, brister i lagberedarnas kompetens, den brokighet i lagberedningen som den politiska styrningen medför, föråldrad praxis på ministeriet och dålig författningsledning.

Utbildningen ökade kompetensen och nätverkandet

Utbildningsprogrammet i lagberedning omfattade studier i grundlagen, konsekvensbedömning, EU-lagstiftning, offentlighetslagen, lagspråk och lagteknik. Dessutom skrev deltagarna essäer och ett slutarbete.

Utbildningen innehöll både forskningsbaserade och erfarenhetsbaserade inslag.

- Responsen på utbildningarna har varit utmärkt - såväl från deltagarnas som från utbildarnas sida. Lagberedarnas kompetens och nätverkande med kolleger på det egna ministeriet och med lagberedare vid andra ministerier har ökat under utbildningens gång. Slutarbetena inom utbildningsprogrammet är ett gott exempel på lagberedarnas kompetenspotential till exempel när det gäller att utveckla lagstiftningen och lagberedningsprocesserna. Det bör säkerställas att denna kompetens utnyttjas i ministeriernas lagberedningsarbete, sammanfattar professorn Anssi Keinänen från Östra Finlands universitet avseende de iakttagelser som gjorts inom utbildningsprogrammet.  

I utbildningsprogrammet deltog cirka 90 tjänstemän från kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet och miljöministeriet.

I publikationen ingår sammandrag av några slutarbeten och sex slutarbeten i sin helhet inom olika ämnesområden.

Styrgruppens utvecklingsförslag

I samband med utbildningsprogrammet har olika års styrgrupper dryftat utvecklingen av beredningen av lagar och andra författningar.

Utvecklingsförslag som gäller beredningen av lagar och andra författningar

• Det viktigaste är att rikta tillräckliga resurser till lagstiftningsprojektet (arbetspar/arbetsgrupp/kommitté vid beredningen) och att ge tid att dryfta frågor (författningens tillämpningsområde, grundlagens krav, eventuella alternativ samt konsekvensbedömning).

• Planeringen av lagstiftningsprojekt bör utvecklas så att den sker i samarbete med beredarna och deras chefer.

• Lagberedarna och lagberedningsassistenterna bör regelbundet få utbildning som stöder tjänsteåliggandena (nationell lagstiftning, EU-lagstiftning och internationella frågor).

• Ansvaret ligger alltid på tjänstemannaledningen, som har till uppgift att stödja lagberedningen vid hela ministeriet (statsrådet).

• I brådskande projekt finns det skäl att i tillräcklig utsträckning utnyttja hela ministeriets och vid behov hela statsrådets lagberedningsresurser.


Ytterligare information:

Silja Ruokola, ordförande för styrgruppen, regeringsråd, kommunikationsministeriet, tfn 0295 342 367, [email protected]

Anssi Keinänen, professor, Östra Finlands universitet, tfn 050 442 2582, [email protected]

Timo-Ville Nieminen, lagstiftningsråd, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 0295 162 379, [email protected]

Anne Kumpula, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 705, [email protected]

Anu Laitinen, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 047 164, [email protected]

Heli Kokkinen, lagstiftningsexpert, finansministeriet, tfn 0295 530 196, [email protected]

Johanna Korpi, lagstiftningsråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 278, [email protected]