Ny information om hur trafiksystemet i Finland förbrukar naturtillgångar

Miljöministeriet och kommunikationsministeriet

Under ett år kan upp till 13 300 kg icke-förnybara naturtillgångar förbrukas genom en skolresa på fyra kilometer, då barnet transporteras till och från skolan med personbil. Om barnet cyklar, går det bara åt 320 kg, och med buss förbrukar årets skolresor 470 kg icke-förnybara naturtillgångar. För varje skoldag kräver bilresan 74 kg, bussresan 2,5 kg och cykelfärden inemot 2 kg icke-förbybara naturtillgångar. Detta framgår av den färska trafikstudien FIN-MIPS.

I detta forskningsprojekt ingick en omfattande undersökning som gällde den förbrukning av naturtillgångarna som trafiksystemet i Finland orsakar. Förbrukningen har räknats ut med tillhjälp av det så kallade MIPS-talet, som visar relationen mellan hur mycket naturtillgångar en viss tjänst förbrukar under hela sin livscykel och å andra sidan nyttan av tjänsten (MIPS - Material Input Per Service Unit).

För Finlands del bygger MIPS-talen för biltrafik, cykeltrafik, spårbunden trafik, flygtrafik och sjötrafik på utredningar där förbrukningen av icke-förnybara naturtillgångar samt vatten och luft beaktas. Däremot omfattar studien inte några andra miljökonsekvenser, eftersom MIPS-talen viktar alla de förbrukade icke-förnybara naturtillgångarna på samma sätt, oavsett att deras miljökonsekvenser avviker från varandra. MIPS beaktar emellertid inte exempelvis förorening av grundvatten, buller, vibrationer, utsläppens verkningar på miljö och hälsa eller trafiksäkerheten. MIPS beaktar inte heller verkningar på landskapet eller markanvändningen.

Studien visade att trafiken förbrukar mycket stora mängder naturtillgångar, då man ytterligare räknar med de naturtillgångar som behövs för anläggning och underhåll av infrastrukturen. "Räknat per person förbrukar trafiksystemet i Finland i genomsnitt 25 ton icke-förnybara naturtillgångar om året. Detta motsvarar hundra inköpskassar i veckan", påpekar forskaren Satu Lähteenoja vid Helsingfors universitet. Över 90 % av förbrukningen orsakas av infrastrukturen, dvs. kostnaderna för anläggning och underhåll av gator, vägar, järnvägsspår, flygstationer och hamnar under hela deras livscykel.

"De höga MIPS-talen för trafiken på tomtgator och privata vägar är ett exempel på problematiken med en splittrad samhällsstruktur som bygger på privatbilism", konstaterar forskaren Suvi Talja vid helsingfors universitet. "Det krävs stora materialinsatser i glest byggda områdena med egnahemshus och i hela glesbygden, där tomtvägarna eller privatvägarna är många och långa i relation till dem som använder dem. Genom att komprimera samhällsstrukturen både i bosättningscentren och ute i glesbygden kan användningen av de nuvarande trafiklederna effektiveras. Samtidigt minskar anläggningen av nya leder som bara används i begränsad omfattning, och samhället kan spara", säger Talja.

"Resultaten av den färska trafikstudien FIN-MIPS är delvis överraskande", menar docent Arto Saari vid Tekniska Högskolan, som har varit ledare för projektet. "Räknat per personkilometer förbrukar cykelåkning i genomsnitt något mer icke-förnybara naturtillgångar än motsvarande färder med buss eller metro. Detta beror på att vi i vår studie också räknade med användningen av naturtillgångar för trafikinfrastrukturen, såsom anläggning och underhåll av cykelvägar", förtydligar Saari.

Att forskningsresultatet är överraskande innebär ju inte att cykelåkning i sig skulle förbruka mängder av naturtillgångar, det visar snarare att nätet av cykelvägar i Finland är tungt i relation till det totala antalet kilometrar som man åker med cykel i Finland. Forskarna påpekar att av alla de icke-förnybara naturtillgångar som trafiksystemet förbrukar svarar cykelåkningen i alla fall bara för 0,4 %. Cykelåkare håller sig inte enbart till specifika cykelvägar.

Långväga tågresor förbrukar knappast mindre icke-förnybara naturtillgångar än motsvarande resor med personbil. Vartdera färdsättet förbrukar mer än flygresor, eftersom flygtrafiken inte kräver så mycket infrastruktur.

"En överraskning i sammanhanget var flygtrafiken", berättar projektkoordinatorn, ekoeffektivitetskonsult Michael Lettenmeier från Finlands Naturskyddsförbund. "Flygtrafiken förbrukar mindre icke-förnybara naturtillgångar per resekilometer än personbilar eller tåg.. På sitt sätt är snabbheten ett av flygtrafikens problem. Den lockar oss att göra allt längre resor allt oftare. Detta innebär att den totala förbrukningen av naturtillgångarna ökar, fastän den borde minska", påminner Lettenmeier.

Avsikten är inte att MIPS-kalkylerna skall åsidosätta övriga miljökonsekvensbedömningar, utan att de i stället skall komplettera dem i fråga om förbrukningen av naturtillgångarna. Därigenom erbjuder metoden en ny infallsvinkel i diskussionen kring trafikens miljöverkningar och hållbar utveckling. MIPS-metoden erbjuder ett åskådligt hjälpmedel som kan användas för att bedöma konsumtionen av naturtillgångar exempelvis i samband med planeringen av trafiksystemet och bedömningen av farledsprojektens miljökonsekvenser. MIPS-metoden gör det också möjligt att ta fram produkter och tjänster som ger kvalitativt högtstående tjänster med mindre förbrukning av naturtillgångar.

Ytterligare information:
Ledaren för forskningsprojektet Arto Saari, Tekniska Högskolan, tfn 040 563 0803
Projektkoordinator Michael Lettenmeier, Finlands Naturskyddsförbund, tfn 040 5412 876
Överinspektör Merja Saarnilehto, miljöministeriet, tfn 09 1603 9622
Forskaren Outi Väkevä, kommunikationsministeriet, tfn 09 1602 8661

LiikenneMIPS - Suomen liikennejärjestelmän luonnonvarojen kulutus, rapport 820 i serien Finlands miljö
www.ymparisto.fi/julkaisujasarja
och rapport 14/2006 i kommunikationsministeriets publikationsserie
www.lvm.fi/julkaisut
Tidigare rapporter om projektet har nr 54-58/2006 i kommunikationsministeriets publikationsserie
www.lvm.fi/julkaisujasarja